Pieris brassicae
Kålfjärilen (Pieris brassicae) är en vit fjäril vars gröna larver kalätter kål och korsblommiga grönsaker. Så känner du igen angreppet och skyddar köksträdgården.

Kålfjärilen är en stor, vit dagfjäril med en vingbredd på 5–6 cm och svarta vingspetsar; honan har dessutom två mörka fläckar på framvingarna. Den flyger i trädgården under varma dagar och lägger gula ägg i klungor på undersidan av kålblad. Själva fjärilen gör ingen skada – det är dess avkomma du ska hålla utkik efter.
Larverna är 2–4 cm långa, grönaktiga med svarta prickar och gula längsstrimmor och uppträder ofta i grupp. Tydligaste angreppstecknen är kalätna blad där bara bladnerverna är kvar, samt mörkgröna spillningskorn nere i hjärtbladen på kål, broccoli och andra korsblommiga grönsaker.
Larverna äter glupskt på blad och kan på kort tid kaläta unga kålplantor så att bara skelettet av nerver återstår. På huvudbildande kål kryper de in i hjärtat och förorenar det med spillning, vilket gör skörden svåranvänd även där bladmassan finns kvar. Angreppen kommer i flera generationer under sommaren och drabbar i stort sett alla korsblommiga växter – kål, broccoli, brysselkål, rättika och kålrot.
Ett finmaskigt insektsnät eller fiberduk lagt direkt över kålen hindrar fjärilen från att nå plantorna och lägga ägg. Det är den säkraste och helt giftfria metoden – se bara till att kanterna sluter tätt mot marken.
Vänd regelbundet på bladen och stryk bort de gula äggklungorna innan de kläcks, och plocka bort larver du hittar. Eftersom larverna sitter samlade går det ofta att ta många på en gång.
Bacillus thuringiensis är en naturligt förekommande bakterie som sprutas på bladen och bara påverkar fjärilslarver som äter av dem. Den är skonsam mot pollinerare och nyttodjur men ska användas riktat och enligt anvisning.
Parasitsteklar och fåglar håller larvbestånden nere. Genom att låta blommande örter finnas i närheten och undvika breda insektsmedel bevarar du dessa nyttodjur som hjälper till naturligt.
Knep som kompletterar – men sällan ersätter – värme och sanering.
Att odla timjan, isop eller andra doftväxter intill kålen sägs maskera doften och förvirra fjärilen. Effekten är osäker och svag – betrakta det som ett komplement, aldrig som enda skydd.
Krossade äggskal eller pappersfigurer som liknar fjärilar sägs lura honor att området redan är upptaget. Det finns inget tydligt stöd för att det fungerar – räkna inte med det.
Att gå igenom kålen ett par gånger i veckan och plocka bort ägg och larver tidigt är det enskilt mest pålitliga hemknepet. Det kräver lite jobb men ger verklig effekt.